Tankar som jag ibland bara slås av – tankar som värmer!
Idag slog det mig igen, jag stod där, plockade med någon mejeriprodukt – vet inte vilken – var i min egen lilla värld…
Det har vart en otroligt tung höst, på många sätt, jobbet har vart påfrestande med många som slutat, sjukdomar, nytt schema, nytt tänk och egna sjukdomar så tröttheten har slagit en direkt då man kommit hem. Ja, jag har vart sjuk, sjuk av stress och att jag inte gett mig… men jag stiger gång efter gång upp ur magsjukor, förkylningar och allt vad det kan vara…
Ja, ni vet ju att jag trivs på jobbet – jag gillar det jag gör – det har jag sagt många gånger!
Men så kommer de där stunderna som jag inser VARFÖR jag trivs så bra, VAD det är som gör att jag orkar ta mig genom de där tunga stunderna, VILKA det är som får mig att må så bra och som får mig att ta tag i ännu en bur/pall och bara kämpa vidare!
De där som jag trivs så bra med, som (ja, det verkar inte bättre) låter mig vara den jag är!
Jag har dåliga dagar, jag har dagar som jag absolut inte vill gå till jobbet, som jag bara vill stanna hemma och vara med min familj, dagar som jag längtar sjukt mycket hem…
Men de dagarna som jag absolut inte vill vara där, de är inte många – för de jag jobbar med har lyckats med att få mig att trivas så bra på jobbet!
Som jag sagt tidigare (även detta) så har jag jobbat på många arbetsplatser, jag har trivts på många ställen, jag har älskat många jobb – men inget har fått mig att vilja stanna så mycket som detta. Känslan är lite konstig – tänk att JAG vill stanna på denna arbetsplats! Konstigt! Jag fick en förfrågan om jag ville börja på ett ställe som ligger MYCKET närmare hemmet, jag tänkte, funderade och kom fram till NEJ! Visst, jag hade kanske trivts bra där med – men nej, jag hade sluppit Stockholm och kommit bort från storstaden helt och hållet (det som jag på något sätt vill) men NEJ!
Jag trivs ju liksom där jag är, jag trivs i mejerirummet, i kylan, med all mjölk, med alla tunga lyft, med stressen, med tempot… jag trivs helt enkelt! Jag trivs för att det finns några som får mig att trivas, de lyssnar, de hör och ja…. jag får vara jag!
Jag är kanske lite knäpp, jag är lite ”som jag är”, sådär som jag alltid har vart, den person som jag nog alltid kommer att vara – och nej, jag är inte samma som jag en gång var!
Jag jobbar med mitt självförtroende, jag jobbar på att våga tro på saker och ting, att våga lita på folk igen – för lite mer än ett år sen raserades allt det jag kämpat för i förtroende för folk, men sakta men säkert så vågar jag igen, vågar jag tro på att allt folk säger inte är en lögn… För vet ni vad, jag är så trött på att folk ljuger en ”rakt upp i ansiktet” och tror att man ska lita på dem efter det…
Men de där som får mig att trivas, som ger tillbaka min tro på mänskligheten – ja, de finns sådana som kan ge en det!
De behöver inte säga mycket, de behöver inte rädda världen eller egentligen göra något speciellt… de behöver bara vara de personerna som de är!
Idag då jag stod där och funderade så formulerade jag orden i mitt huvud, tänkte på just hur jag kände, hur glad jag kände mig! Jag var trött - jag började tidigt, jag var inne på min femte dag på jobbet (så för mig är det fredag) och insåg att jag inte längtade bort. Jag insåg att det var en bra dag, vi fick saker och ting gjorda, vi jobbade på och det kändes så där härligt bra! Då tänkte jag om och om igen hur mycket jag gillar det jag gör, hur härligt det känns att komma hem med en trött kropp – men så mycket positivt med mig i tankarna! Det gillar jag!!
Mycket har hänt på jobbet den senaste tiden och ja, jag lär mig nåt nytt hela tiden – nya små utmaningar, nya saker som man upptäcker – tänk vad mycket man inte vet om vad som händer i en matbutik egentligen! Tänk vad mycket som man trodde att man aldrig skulle göra – så mycket nytt man lär sig!! Intressant!
Det finns saker som man har sagt till mig, som jag hört sägas till mig, men det går inte riktigt in… jag hör, jag förstår – men det fastnar inte, det går inte genom muren! Men den senaste tiden så har jag lärt mig att lyssna på ett helt nytt sätt, jag hör vad de säger – jag tänker inte så mycket på det – men sen slår det mig vad som sades, ett ljus tänds (ja, jag är lite långsam ibland) och så inser jag att jag är inte så dum ändå! JAG DUGER!!
En sade ”om jag säger det tillräckligt många gånger, tror du mig då” och det var då jag började låta orden sjunka in! Till den personen vill jag bara säga TACK. Nä, mitt självförtroende är inte på långa vägar reparerat – men kanske vänder det… jag hoppas!!
Vissa dagar trivs man bara lite extra mycket!!
Idag var en sån dag!
TACK!!
kram