Bara jag och benen…
Vi gick och gick, jag funderade, lade upp planer för dagen, funderade på livet och benen bara gick…
Jag myste i tystnaden, jag njöt av naturen och tankarna var långt borta, benen de bara gick!
Jag njuter varje morgon då jag går och går, då jag låter benen bestämma tempot och vart jag går. Jag njuter då jag tänker på alla de steg jag i framtiden kommer att låta mina ben ta – att gå är som terapi!
Jag smyger upp i skogen där det snart kommer att ligga en idrottshall eller är det en inomhus skridskobana eller både och, jag minns inte – hela området är förändrat, så mycket vet jag!
Bygg gubbarna promenerar runt där på bygget – i tystnaden – och skogen är fortfarande lika vacker som den alltid har vart!
Tankarna inför dagen, lugnet som infinner sig och benen som bara går vidare – jag njuter!
Jag kommer hem, plockar i ordning och sätter igång att träna och benen de njuter ännu mer, hur mycket ork finns det i dem egentligen – för fast jag inte har tränat på 163 dagar (enligt xboxen) så kändes det så lätt!
Ja, mina ben de orkar mycket och jag börjar fundera på om jag ska ta en av mina lediga dagar och åka någonstans och bara GÅ, gå och ännu mera GÅ! Någon som känner för ett äventyr mitt i veckan… nån vecka?!
Nu har jag tagit hand om mig själv, gjort sånt som jag mår bra av hela morgonen, jag vet - nu är det lunchtid redan, men nu har jag bara en sak kvar, att vila en stund, låta kroppen slappna av lite till – låta tankarna sjunka in, låta huvudet vila och kroppen slappna av… SEN, ja sen sätter jag igång med hemmet…
Sen ska det städas, diskas, tvättas, plockas undan, lagas mat, gås till biblioteket, bära ut sopor till grovsoprummet, busas med liten och sen sover jag 
Men nu, nu är det jag och mina ben… och vi tänker vila!! Natti natti!
kram
